Slut igen.

Liten uppdatering, säkert ingen som läser. Men nu är jag singel igen. 6 månader (minus 1 vecka) var jag med Toppenkillen. Sedan dumpade han mig. Allt var odramatiskt men väldigt oväntat så jag är helt knäckt.

Kanske nångång, när jag är på banan igen, så börjar denna bloggen leva. Men just nu känns det som att jag aldrig vill dejta igen i hela mitt liv. Så sargat som mitt hjärta är och så sårad jag känner mig, så vill jag aldrig mer hamna här igen. Men nu vet ni, ingen lycka vara för evigt.

/Miss S

Slut i rutan!

Den där nya dejtingsidan fungerade redan på andra försöket eller något. Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen är helt enkelt tidsbrist. Jag jobbar, semestrar och försöker njuta av livet i allmänhet.

Numer finns ingen anledning till existensen av den här dejtingbloggen, jag är inte singel längre. Jag har världens finaste kille.

Precis innan första gången vi skulle på dejt slog en tanke mig som hastigast. Tänk om jag blir superkär i den här killen? Och det blev jag.

Tack ni som läst och hängt med, men nu går den här bloggen i graven, och det gör den av den bästa anledningen.

/ Miss S

Nya tag

Nu har det gått ett tag sen jag bröt med 30åringen. Det var ett jättebra beslut. Ju mer vi talat om det och ju mer jag känt efter så har jag insett att det aldrig borde blivit vi från början.

Så nu är jag varken ledsen eller saknar honom. Jag är glad att vi skildes åt när vi gjorde det och att vi fortfarande kan vara lite vänner. Men vi kommer det aldrig bli igen. Ut i dejtingvärlden igen alltå.

Jag tror jag ska köra nån sorts dejtingoffensiv nu, dejta flera olika, ha kul och sedan får det bli som det blir. Vi snackar inte om att ligga runt, jag är inte en sån tjej. Jag har även bytt dejtingsida nu, mest på kul men det har gett ganska gott resultat. Jag kommer uppdatera er senare.

Miss S

Jag vet inte hur det gick till. Igår. Hur det kunde bli sådär, jag tycker verkligen så himla mycket om honom. Och tydligen tycker han fantastiskt mycket om mig med, men det fick jag inte bekräftat förrän det var försent.

Antar att det var mitt dåliga förhållandesjälvförtroende som slog till. Jag hatar att vara i en relation för jag känner alltid att jag inte duger och att killen i fråga kan hitta någon bättre. Och så var det igår, det plus att jag inte tror att vi kommer att fungera med avståndet.

Och det faktum att det ibland känns som att jag är hans hemlighet och att han skäms över mig. Vilket han vägrar erkänna, men det känns. Sådan är verkligheten.

En sak etsade sig fast från gårdagens samtal, han sa "du är så fin precis som du är". Tänk om jag vetat det för två veckor sedan, för jag vet att han menade det. Och de orden, de betyder hela världen för mig.

Miss S

Ni kanske undrar hur det går med 30åringen? Det går bra, eller det har gått bra, och man skulle nog kunnat kalla oss ett par. Fram tills idag.

Ett vanligt samtal ledde till saker som vi, kanske mest jag, inte var så nöjda med. Och när samtalet var över var även vår relation det. So there we have it, det är över.

Miss S

In this moment

Det var precis så härligt igår som jag trodde. Just precis nu ligger han i min säng och sover bort sin jetlag. Jag har skrivit lite på min hemtenta och kollat på tv. Strax ska jag lägga mig i sängen hos honom och känna hur härligt allt är.

Miss S

Tonight's gonna be a good night.

Om en timme eller två är 30åringens semester slut, då ringer han på min dörr. Känns som att den här dagen gått långsammare än de tre veckorna tillsammans.

Planet har iaf landat som det ska. Jag laddar med lite hemtenta till och sedan blir det mys för hela slanten.

Miss S

En dag kvar.

Nu sitter jag med en hemtenta som bäst kan beskrivas som ett litet as. Det är vad jag har att roa mig med i en vecka framöver. Risken att jag kommer vara på lite dåligt humör imorgon är ganska stor.

Stackars 30åringen.

Miss S

Day after Tomorrow

I övermorgon. Känns jäkligt skönt faktiskt, två ensamma nätter till och sen är han hemma. Vi kör daglig nedräkning via msn nu. Säger hur mycket vi längtar och hur skönt det ska bli att ses igen.

Och varje ord är faktiskt sant, jag saknar honom exakt så mycket som jag säger och jag kommer verkligen bli jätteglad när jag ser honom. Lite rädd att jag ska lipa eller så, jag är en verklig känslomänniska och helt ärligt gråter jag lite för lätt.

Det jag stör mig mest på hos 30åringen är att han snusar, och inte nog med det, han snusar lössnus också. Jag hatar det innerligt men jag lär mig leva med det. Och han lär sig leva utan det. Iaf i mindre skala för när vi umgås snusar han ungefär hälften så mycket, det är att kompromissa.

Varför berättar jag snusgrejen? Jo, för att på lördag skiter jag fullständigt i snus eller inte snus, allt jag vill är att kramas och pussas. Direkt.

Miss S

Nedräkning.

5 dagar kvar, sen kommer han hem, 30åringen. Anar att de här fem dagarna kommer vara de långsammaste ever.

Man kan ju tycka att vi hajpar den här hemkomsten lite, jag säger vi för han är precis likadan. Och jo, det gör vi säkert men från att tala och se varandra varje dag till 3 veckor ifrån varandra är rätt jobbigt. Och det kommer bli härligt när han kommer hem.

Så nu räknar vi båda ner tills han kommer. Att han blivit av med mobil och visakort osv gör det extra spännande. Kommer inte veta att han är här förrän han står utanför dörren. Tills dess får jag underhålla mig med en hemtenta och tänka ut nån mat vi kan käka.

Miss S

Pucko!

Idag skulle jag skypeat med 30årningen. Har inte hört ett ljud sen igårkväll då han inte svrat på sms.

Så idag dök han upp på msn, det visar sig att både telefon, pengar och bankkort är borta. Så nu sitter han i Mexico utan nånting. Tur att han har två bra vänner med sig.

Jag sitter här hemma, jätteorolig och vill bara ha hem honom.

Miss S

Sms-update

Igår var jag ute på partaj. Eller konsert och bar för att vara exakt. Då kändes det lite tomt på nåt sätt så skrev till 30åringen att jag saknar honom.

Han skrev att han saknade mig med (det visste jag ju redan) och att han har börjat räkna ner dagarna tills han kommer hem igen. Så rart och jag längtar absolut inte mindre nu.

Det är 6 dagar kvar.

Miss S

Åh!

Jag fick det finaste smset jag någonsin fått idag, av 30åringen. Vad det stod tänker jag inte berätta men jag behöver inte oroa mig för att han inte tycker om mig.

Så nu ska han bara komma hem också, fast det känns som att tiden kommer gå lite fortare sista biten.

Miss S

Hallå?

Jag kan ju se att ni är en del som läser min blogg varje dag. Varför inte lämna ett litet hej? Kanske berätta vem ni är och vad ni vill läsa om? Men ett hej duger fint. Blir lite roligare med kommentarer.

Miss S

Blärk!

Idag känns Mexico extra långt borta. Det är en sån dag då jag önskat att 30åringen var hemma så han kunde vara här och trösta mig.

Har en rätt dålig dag så det hade verkligen varit skönt att kunna krypa upp i hans famn, känna hans andetag och må lite bättre. Men snart kommer han hem.

Miss S

Idag fungerade Skype! Tack för den tjänsten, annars hade jag inte fått höra 30åringens röst på över 3 veckor. Långt har vi kommit i globaliseringens värld men det ska ändå kosta 17,50 kr/minuten för att ringa från Mexico och hem.

Nåväl, jag fick höra hans röst, bli lite peppad och det känns inte så jobbigt att sakna. Jag blir så glad varje gång han hör av sig och varje samtal är hans initiativ. Det får mig att känna att jag nog också är lite saknad.

Det börjar också kännas dumt att kalla honom 30åringen här på bloggen. Visst, han är 30 och det var naturligt i början, eftersom alla mina dejter får smeknamn efter utstående egenskaper osv. Men jag tänker aldrig på att han är 30, det känns inte och det syns inte. Så varför framhålla det? Nåväl.

Han berättade också att de beter sig lite som pensionärer, lägger sig tidigt och glassar på stranden vare dag. Inga äventyr och inte så mycket aktiviteter. Fine för mig, då behöver jag inte oroa mig för krogragg.

Miss S

Glad!

Nu har jag fått prata lite mer med 30åringen. Det var meningen att han skulle ringa på skype men tekniken fungerade inte riktigt så det blev vanligt hederligt chattande en stund.

Inte klokt så skönt det var att kunna prata i hela meningar och få svar direkt. Höra hur han mår och vad dom har för sig. Och kunna berätta vad jag gjort under veckan, har hänt jobbiga saker och det vr skönt att få hans stöd.

Det var även skönt att höra att han saknade mig och att han tycker det känns lika konstigt som jag att inte kunna tala ordentligt varje dag. Sedan frågade han om han kunde stanna över hos mig när de kommit hem innan han åker vidare till sig. Såklart han fick! Så nu känns längtan lite mindre jobbig, jag får träffa honom direkt när han är tillbaka i Sverige.

Vi hann även med att tala om min tenta (eftersom den pågår när han kommer förbi) och vi bestämde att jag skulle åka till honom den lediga veckan efter tentan. Så skönt! Idag är helt enkelt en bra lördag =).

Miss S

Radioskugga

Jag har inte så mycket att berätta för tillfället. Jag saknar 30åringen så det gör ont, ungefär! Två veckor till så kommer han hem.

Men han är så rar och smsar mig när han kan, just nu så är största frustrationen att han inte lyckas hitta en uppkoppling så vi kan skypea. Jag skulle nog göra vad som helst för att få höra hans röst en liten stund.

Det låter kanske konstigt men sen vi lärde känna varandra har vi pratat varje dag, alldeles för lång tid för att jag ska våga erkänna. Att gå från det till nåt sms varje dag är milt sagt tungt. Men han skriver att han saknar mig nästan varje dag.

Som ni hör är min tvekan över 30åringen borta. Jag har verkligen ransakat mig själv, funderat mycket och talat med min vän Filosofen om saken. De fel jag försöker hitta är, har jag kommit på, sätt för mig att skydda mig själv från... Ja, vadå? Kärleken? För han har inga större fel än vad som är naturligt och som jag själv har. Hans största fel är isf att han tycker om mig och behandlar mig bra. För det gör mig rädd.

Jag ska hålla er uppdaterade om ni håller tummarna för mig. Deal?

Miss S

Igår var Mr. Media-man enbart dryg och jobbig. Tror inte ens han lyssnade på hälften av vad jag sa och det han hörde var inte ett dugg intressant. Visst kysst han bra men det var verkligen inte värt det.

Så jag undrade om vi varit på samma planet när han sa att han haft jättetrevligt och ville träffa mig igen så snart som möjligt. Jag hade banne mig inte haft jättetrevligt. Det blir ingen mer dejt där.

Dessutom saknade jag 30åringen hela kvällen och kände mig som en bov. Vi är ju inte exklusiva på nåt sätt så jag har inte gjort fel men det fick mig att tänka till ordentligt.

Och innan idag ringde han mig över Skype, hade trott att det skulle dröja minst en vecka innan det kom på tal. Men jag var så glad över att höra hans röst och få prata lite. Kändes extra bra att hans vänner var i samma rum men han gullade ändå med mig som vanligt. Jag saknar honom hlt klart.

Miss S

Igår var jag på dejt med Mr. Media-man. Det var trevligt, det var middag och sedan drinkar på mitt älsklingshak.

Det var konstigt det där, för i början så var han verkligen en mediasnubbe från topp till tå. Stel, med lite konstig attityd och jag trodde att jag skulle hata varje minut av kvällen. Men ju mer tiden gick, och när vi gick från resturang till hak så kom den riktiga Media-man fram.

Och den killen tyckte jag verkligen om. Han var rolig och skön och han fick mig erkligen att slappna av. Det var helt enkelt kul. Så pass kul att jag ska träffa honom igen ikväll. Melodifestivalskväll.

Just det, vi kysstes.

Miss S

Oh shit.

30åringens övernattning förvånade mig. Vi hade inte sex eller så pga att jag tycker det är så jobbigt just nu. Men vi betedde oss som vanligt, gosade, kramades, pussades. Och det var hur härligt som helst.

På natten var jag uppe på toa och kom sedan tillbaka till honom i sängen, lägger mig till rätta och börjar somna om. Då pussar han mig på pannan och viskar: Jag kommer att sakna dig (han är nu i Mexico i 3 veckor). Det kändes in i hjärtat. Eftersom jag var osäker på om han trodde att jag sov så sa jag inget tillbaka förrän på morgonen.

Förut har en av mina största orosmoment varit att han bara visar sina känslor när vi varit ensamma hemma, annars har han behandlat mig som en vän. Och jag behöver bli pussad på annars med och hålla i handen osv. Igår och idag lossnade det, han har pusstats o hållt mig i handen och gullat...

Så nu är jag helt förvirrad, har jag känslor för honom eller inte? Och om jag har det, kan jag acceptera det och vara nöjd och lycklig? För faktum är att han inte är nåt av det jag tänkt mig att jag vill ha och behöver.

More men.

Ikväll kommer 30åringen över. Eller över, han bor i en annan stad så att komma över låter lite fel. Men han kommer iaf, och han ska sova över.

Imorgon åker han nämligen på semester och förut bestämde vi att han kunde sova här för att ha det smidigt till flyget imorgon. Det är bara det at jag bestämt mig för att han och jag inte funkar ihop. Och jag trodde att han dragit samma slutsats också men de senaste dagarna har han vid flera tillfällen sagt hur mycket han tycker om mig och hur gullig jag är osv. Så nu är frågan om jag ska vänta med att kläcka mina egna tankar tills efter hans semester? Det är nog smidigast.


Sen har jag blivit utbjuden på en dejt på fredag, han har ett smeknamn Mr. Media-man. Jag tänkte tacka ja. Vi har rätt liknande åsikter om en fredagskväll, hellre lite skönt häng än nån uppstyrt jättefancy. Så det ska bli kul...

Miss S

Nya tag var det.

Ja, jag har kommit igen mig lite. Har träffat en snubbe ett tag nu, han heter 30åringen. Av förklarliga skäl. Väldigt trevligt alltihop men jag känner att det nog inte är min kopp té.

De senaste dagarna har jag varit så sjukt irriterad på honom. Tänker lite på honom om dagarna men sen vill jag varken träffa eller prata med honom när han väl är hemma. Igår tänkte jag även att det ska bli skönt när han åker på semester nästa vecka och ska vara borta i 3 veckor.

Vi får se, en del i mig känner att det är så jäkla skönt att vara singel och dejta runt helt fritt, så jag antar att det blir så också. Stay tuned!

Miss S

Nya tag.

Ja, jag blev alltså dumpad för exet med kommentaren "Jag är glad att vi inte hunnit ha sex för då hade jag känt mig dum". Jag kände mig dum med eller utan sex.

Men, det känns betydligt bättre nu än jag trodde, jag är inte ett dugg ledsen utan snarare känner jag mig piggare än på länge. Jag har börjat leva sundare, som ett exempel och det känns skönt. När jag vart sjuk så länge la jag faktiskt på mig ett par kilo som jag nu tänker bli av med. Till det har jag även slutat min utbildning och läser numer en kurs som jag verkligen älskar.

Dejtandet har jag väl inte helt gett upp heller men det ska jag skriva om lite längre fram. Det som händer nu är att jag ska träffa Elektrikern i veckan och dricka lite öl. Ingen dejt, han ska flytta till Norrland snart och jag är inte så sugen. Men det ska iaf bli trevligt att ses igen.

Miss S

Fail!

Han dumpade mig för sitt ex, över msn. Happy times!

Miss S

Vi talade idag, jag och Herr Teknik. Det var han som hörde av sig till mig, precis som jag sagt. Helt ärligt har jag lyckats att inte tänka på honom sen igår då vi pratade utan har bara tagit det easy och känt mig trygg i det vi sagt.

så när han hörde av sig idag blev jag glad. Vi småpratade bara lite på msn, kollade läget lixom, men det räckte. Plus att han sa att han saknar mig. Det värmer.

Miss S

Vi talade lite snabbt på msn idag, jag och Herr Teknik. Han är faktiskt väldigt sjuk. Så lite dum känner jag mig allt. Fast jag kände också att jag behövde få svar, för min skull.

Jag hade inte gjort nåt fel och det verkade inte heller som att vi skulle sluta träffas. Han tyckte att det gått lite fort dock. Jag kan hålla med honom, men det är han som legat på, inte jag. Jag sa redan från början att jag ville ta det sakta oga mitt förflutna.

Så vi ska tala mer när han blivit frisk, tills dess tänker jag inte höra av mig och det sa jag till hono,. Det är hans steg nu. Kan dock inte låta bli att bli hoppfull och glad. Jag tycker ju om honom.

Miss s

Sms

Jag fick ett svar inatt. Om hur dåligt han mår och sådär. Inget om helgen, inget om hur jag mår. Inget. Har svarat med ett tips till att blir friskare. Nu lägger jag ner Herr Teknik tills han själv visar nåt intresse. Vilket gör mig väldigt ledsen.

Miss S

Tick Tack

Nu har det gått en väldig massa timmar sedan jag smsade Herr Teknik o frågade hur han mår plus om vi ska ses i helgen.

Inget svar. Jag får helt enkelt inse att jag nog blivit dumpad och att den här grejen skitit sig. Såklart, det var ju något jag tyckte kändes fantastiskt.

Miss S

Mycket blogg

Tänkte om den här bloggen på riktigt ska vara en bra dejtingblogg får jag ju även blogga om allt. Och just nu känns det lite dubbelt så lika bra att blogga om det oxå.

Pratade med Herr Teknik innan idag. Tänkte vara rar och ringa för att kolla hur han mådde. Han lät arg och konstig, inte alls så glad som han blivit förr när jag ringt. Fast visst lät han sjuk oxå. Det kändes helt enkelt som att det skitit sig.

Jag hoppas verkligen att jag har fel för sen i Lördags har jag bara blivit mer säker på att jag vill satsa på det här, släppa på min skyddsmur och se vart allt leder. Och fram tills i Söndags var jag helt säker på att han ville detsamma. Nu känner jag mig förvirrad och ledsen.

Det här är ändå så typiskt för mig, om han nu dissar mig, för det vet jag ju inte säkert än. Men så fort jag börjar tycka om någon så blir jag dissad och dumpad. Lovar mig själv varje gång att aldrig mer får känslor för någon men trots det så står jag här nu. Orolig o nojig som fan. Håll Tummarna för att jag har fel.

Miss S

Åh just det. Sist jag träffade Herr Teknik var i Lördags. Idag är det Tisdag. Tre dagar som känns betydligt längre.

I Söndags längtade nog båda efter varandra men det passade verkligen inte att ses då. Igår blev han sjuk. Jag har redan innan fattat att han är en sån som sover sig igenom dagarna när han inte mår bra (typ bakis). Antar att han även gjorde det igår.

Och då kommer nojan direkt. Är han verkligen sjuk eller har han tappat intresset? Logiskt sett förstår jag att han med största säkerhet är sjuk och att han fortfarande tycker om mig. I Söndags pratade vi om hur skönt det hade varit att bara stanna i sängen tillsammans en hel dag och skita i jobb etc. Men ändå finns oron där.

Det enda man kan trösta sig med är att det kommer att visa sig förr eller senare. Tills dess får jag försöka vara lite sval och inte tänka så mycket på det. Verkligen lätt. Inte.

Miss S

Nöjd.

Just nu är jag rätt nöjd. Jag trivs lixom med hela grejen med att dejta Herr Teknik. Jag tycker verkligen om honom. Nu undrar ni säkert om det här bara dök upp över en natt sen sista inlägget? Nja, inte riktigt.

Efter att vi träffats för tredje gången då vi bowlade kände jag att jag inte visste vad jag tyckte. Men det kändes aldrig fel eller dåligt. Så nånstans i slutet av början och i början av mitten på senaste dejten så kom jag på det. Jag letar avsiktligt fel hos honom. Alltså, felen utmärker sig inte alls utan jag försöker leta upp dem. Utan speciellt bra framgång.

Så jag slutade. Och någonstans därefter började jag verkligen tycka om honom. När vi satt på bion kändes allt kanon och nu går jag runt och längtar lite efter honom. Jag vet att det antagligen är döden för hans och min relation att jag skriver det här men ibland ska man väl få må bra? Även om jag inte är ett dugg säker på vad han tycker.

Miss S

Sen sist har jag hunnit träffa Herr Teknik två gånger. Det har varit bra och härligt bägge gångerna.

Första gången bowlade vi, vilket är ungefär döden för mig. Jag har nog aldrig vunnit en bowlingmatch och jag vann inte den här gången heller. Förutom en himla massa kyssar från Herr Teknik. Så ja, vi har kommit dit nu, vi beter ss lite som 14åringar men det gör mig faktiskt ingenting. Det är rätt härligt.

Igår träffades vi igen och gick på en tidig bio. Tidigt bio är verkligen underskattat, efteråt har man ju hela kvällen fri! Och det hade vi, på varsitt håll dock. Han gick på fest och jag gick hem. Men dejten var bra och jag saknar honom faktiskt lite.

Det finns dock ett "problem". Det stavas Elektrikern. Minns ni honom? Jag dejtade honom runt jul förra året och för ett tag sedan kom vi i kontakt med varandra igen. Det blev ingen ny dejt då för vi fick aldrig ihop det och jag la honom åt sidan. Nu är han i Gävle och har tydligen väldigt mycket tid över för att tänka. Och hans tankar leder till mig, säger han. Vilket ställer till det eftersom jag dejtar Herr Teknik men jag har alltid känt mig väldigt dragen till Elektrikern.

Så nu har jag sagt åt honom att antingen packar du dig hem från Gävle och gör nåt åt det här eller så hör du aldrig mer av dig. Vi får se, men det är fan att det aldrig kan vara lätt för mig.

Miss S

Jag tänkte bara uppdatera lite kvickt. Jag träffar fortfarande Herr Teknik. Dock inte ett dugg exlusivt. Häromdagen träffade jag även Filosofen, men han blev kvickgt förvisad till nåt annat ställe. Inte min kopp té alls.

Herr Teknik och jag har hunnit fika igen iaf och även pussats lite. Att det inte blivit fler dejter beror på att jag kände mig en smula pressad, jag gör lätt det. Men jag sa faktiskt till honom och han lovade att backa.

Och det gjorde han. Nu känns det både bättre och enklare. Mitt intresse har plötsligt ökat när jag fått plats att tänka och andas. Folk säger ofta att jag tänker för mycket och ja, det gör jag. Men jag har upptäckt att när det gäller dejting behöver jag kunna tänka mycket för att må bra.

Förhoppningsvis ses vi imorgon eller på torsdag.

Miss S