Jag vet inte hur det gick till. Igår. Hur det kunde bli sådär, jag tycker verkligen så himla mycket om honom. Och tydligen tycker han fantastiskt mycket om mig med, men det fick jag inte bekräftat förrän det var försent.

Antar att det var mitt dåliga förhållandesjälvförtroende som slog till. Jag hatar att vara i en relation för jag känner alltid att jag inte duger och att killen i fråga kan hitta någon bättre. Och så var det igår, det plus att jag inte tror att vi kommer att fungera med avståndet.

Och det faktum att det ibland känns som att jag är hans hemlighet och att han skäms över mig. Vilket han vägrar erkänna, men det känns. Sådan är verkligheten.

En sak etsade sig fast från gårdagens samtal, han sa "du är så fin precis som du är". Tänk om jag vetat det för två veckor sedan, för jag vet att han menade det. Och de orden, de betyder hela världen för mig.

Miss S