In this moment

Det var precis så härligt igår som jag trodde. Just precis nu ligger han i min säng och sover bort sin jetlag. Jag har skrivit lite på min hemtenta och kollat på tv. Strax ska jag lägga mig i sängen hos honom och känna hur härligt allt är.

Miss S

Tonight's gonna be a good night.

Om en timme eller två är 30åringens semester slut, då ringer han på min dörr. Känns som att den här dagen gått långsammare än de tre veckorna tillsammans.

Planet har iaf landat som det ska. Jag laddar med lite hemtenta till och sedan blir det mys för hela slanten.

Miss S

En dag kvar.

Nu sitter jag med en hemtenta som bäst kan beskrivas som ett litet as. Det är vad jag har att roa mig med i en vecka framöver. Risken att jag kommer vara på lite dåligt humör imorgon är ganska stor.

Stackars 30åringen.

Miss S

Day after Tomorrow

I övermorgon. Känns jäkligt skönt faktiskt, två ensamma nätter till och sen är han hemma. Vi kör daglig nedräkning via msn nu. Säger hur mycket vi längtar och hur skönt det ska bli att ses igen.

Och varje ord är faktiskt sant, jag saknar honom exakt så mycket som jag säger och jag kommer verkligen bli jätteglad när jag ser honom. Lite rädd att jag ska lipa eller så, jag är en verklig känslomänniska och helt ärligt gråter jag lite för lätt.

Det jag stör mig mest på hos 30åringen är att han snusar, och inte nog med det, han snusar lössnus också. Jag hatar det innerligt men jag lär mig leva med det. Och han lär sig leva utan det. Iaf i mindre skala för när vi umgås snusar han ungefär hälften så mycket, det är att kompromissa.

Varför berättar jag snusgrejen? Jo, för att på lördag skiter jag fullständigt i snus eller inte snus, allt jag vill är att kramas och pussas. Direkt.

Miss S

Nedräkning.

5 dagar kvar, sen kommer han hem, 30åringen. Anar att de här fem dagarna kommer vara de långsammaste ever.

Man kan ju tycka att vi hajpar den här hemkomsten lite, jag säger vi för han är precis likadan. Och jo, det gör vi säkert men från att tala och se varandra varje dag till 3 veckor ifrån varandra är rätt jobbigt. Och det kommer bli härligt när han kommer hem.

Så nu räknar vi båda ner tills han kommer. Att han blivit av med mobil och visakort osv gör det extra spännande. Kommer inte veta att han är här förrän han står utanför dörren. Tills dess får jag underhålla mig med en hemtenta och tänka ut nån mat vi kan käka.

Miss S

Pucko!

Idag skulle jag skypeat med 30årningen. Har inte hört ett ljud sen igårkväll då han inte svrat på sms.

Så idag dök han upp på msn, det visar sig att både telefon, pengar och bankkort är borta. Så nu sitter han i Mexico utan nånting. Tur att han har två bra vänner med sig.

Jag sitter här hemma, jätteorolig och vill bara ha hem honom.

Miss S

Sms-update

Igår var jag ute på partaj. Eller konsert och bar för att vara exakt. Då kändes det lite tomt på nåt sätt så skrev till 30åringen att jag saknar honom.

Han skrev att han saknade mig med (det visste jag ju redan) och att han har börjat räkna ner dagarna tills han kommer hem igen. Så rart och jag längtar absolut inte mindre nu.

Det är 6 dagar kvar.

Miss S

Åh!

Jag fick det finaste smset jag någonsin fått idag, av 30åringen. Vad det stod tänker jag inte berätta men jag behöver inte oroa mig för att han inte tycker om mig.

Så nu ska han bara komma hem också, fast det känns som att tiden kommer gå lite fortare sista biten.

Miss S

Hallå?

Jag kan ju se att ni är en del som läser min blogg varje dag. Varför inte lämna ett litet hej? Kanske berätta vem ni är och vad ni vill läsa om? Men ett hej duger fint. Blir lite roligare med kommentarer.

Miss S

Blärk!

Idag känns Mexico extra långt borta. Det är en sån dag då jag önskat att 30åringen var hemma så han kunde vara här och trösta mig.

Har en rätt dålig dag så det hade verkligen varit skönt att kunna krypa upp i hans famn, känna hans andetag och må lite bättre. Men snart kommer han hem.

Miss S

Idag fungerade Skype! Tack för den tjänsten, annars hade jag inte fått höra 30åringens röst på över 3 veckor. Långt har vi kommit i globaliseringens värld men det ska ändå kosta 17,50 kr/minuten för att ringa från Mexico och hem.

Nåväl, jag fick höra hans röst, bli lite peppad och det känns inte så jobbigt att sakna. Jag blir så glad varje gång han hör av sig och varje samtal är hans initiativ. Det får mig att känna att jag nog också är lite saknad.

Det börjar också kännas dumt att kalla honom 30åringen här på bloggen. Visst, han är 30 och det var naturligt i början, eftersom alla mina dejter får smeknamn efter utstående egenskaper osv. Men jag tänker aldrig på att han är 30, det känns inte och det syns inte. Så varför framhålla det? Nåväl.

Han berättade också att de beter sig lite som pensionärer, lägger sig tidigt och glassar på stranden vare dag. Inga äventyr och inte så mycket aktiviteter. Fine för mig, då behöver jag inte oroa mig för krogragg.

Miss S

Glad!

Nu har jag fått prata lite mer med 30åringen. Det var meningen att han skulle ringa på skype men tekniken fungerade inte riktigt så det blev vanligt hederligt chattande en stund.

Inte klokt så skönt det var att kunna prata i hela meningar och få svar direkt. Höra hur han mår och vad dom har för sig. Och kunna berätta vad jag gjort under veckan, har hänt jobbiga saker och det vr skönt att få hans stöd.

Det var även skönt att höra att han saknade mig och att han tycker det känns lika konstigt som jag att inte kunna tala ordentligt varje dag. Sedan frågade han om han kunde stanna över hos mig när de kommit hem innan han åker vidare till sig. Såklart han fick! Så nu känns längtan lite mindre jobbig, jag får träffa honom direkt när han är tillbaka i Sverige.

Vi hann även med att tala om min tenta (eftersom den pågår när han kommer förbi) och vi bestämde att jag skulle åka till honom den lediga veckan efter tentan. Så skönt! Idag är helt enkelt en bra lördag =).

Miss S

Radioskugga

Jag har inte så mycket att berätta för tillfället. Jag saknar 30åringen så det gör ont, ungefär! Två veckor till så kommer han hem.

Men han är så rar och smsar mig när han kan, just nu så är största frustrationen att han inte lyckas hitta en uppkoppling så vi kan skypea. Jag skulle nog göra vad som helst för att få höra hans röst en liten stund.

Det låter kanske konstigt men sen vi lärde känna varandra har vi pratat varje dag, alldeles för lång tid för att jag ska våga erkänna. Att gå från det till nåt sms varje dag är milt sagt tungt. Men han skriver att han saknar mig nästan varje dag.

Som ni hör är min tvekan över 30åringen borta. Jag har verkligen ransakat mig själv, funderat mycket och talat med min vän Filosofen om saken. De fel jag försöker hitta är, har jag kommit på, sätt för mig att skydda mig själv från... Ja, vadå? Kärleken? För han har inga större fel än vad som är naturligt och som jag själv har. Hans största fel är isf att han tycker om mig och behandlar mig bra. För det gör mig rädd.

Jag ska hålla er uppdaterade om ni håller tummarna för mig. Deal?

Miss S