Det är inte så lätt att dejtingblogga när man är sjuk. För ja, jag är fortfarande sjuk. Imorgon går jag in på femte veckan (låter som att jag är gravid) Och det verkar inte bli bättre.

Imorgon kommer även Norrlänningen hit. Han är faktiskt en av de som varit helt kanon nu medan jag är sjuk. Han var här för två veckor sen när jag var som sjukast och tankademig full med onyttigheter. Imorgon kommer han med öl och mat. Dessutom hör han av sig varje dag och kollar läget, det är mer än vad många av mina nära vänner gjort.

Men vi dejtar ju inte så vad händer på den fronten? Som sagt, inte så mycket. Jag öppnade min dejtingsajt igen av ren tristess i förra veckan. Kan ju vara kul, tänkte jag. Där har jag pratat lite med en snubbe som lovat mig middag när jag är frisk igen. Så vi får se, helt enkelt. Ska som sagt bli frisk först.

Miss S

Diddy is in the house. Not.

Dumpade Diddy igår, hårt. Alltså inte att det var jobbigt för mig utan jag var inte helt snäll.

Det behövdes, han har utvecklat sig till en stalker-light. Så det fanns inga alternativ, jag vill inte ha en snubbe som binder mig vid sig själv på ett totalt sjukt sätt.

Det sista han sa till mig var vad han kallade konstruktiv kritik, det gick ut på att jag inte skulle prata om mina kompisar så mycket för sånt gillar inte killar. Om jag slutade nämna mina vänner på en dejt så skulle jag inte vara singel så länge till. Well, om det är där skon klämmer så är jag nog hellre ensam resten av livet.

Miss S

Diddy var här idag. Jag hade så sjukt tråkigt och vi hade trevligt igår så jag tänkte att vafanken, inget mer med det.

Det kändes inte lika bra idag, vi kysstes och det var iof kanon men ändå inte. Jag dejtar oftast lite äldre killar och är van vid ett annat sätt, jag antar att det passar mig bättre.

Han är så himla snäll och han visar verkligen sitt intresse men för mig blir det lite fel. Jag föredrar att ta det lite lugnt och han vill veta direkt. Jag önskar att jag kunde dra en snygg hiphopreferens här som avslutning men jag kommer helt enkelt inte på någon som de flesta skulle fatta.

Miss S

överraskad.

Jag gick på dejten. Det var över förväntan faktiskt. Vi hade helt ärligt jättretrevligt.

Han är som sagt inte en sån där vrålsnygging, men han har något. Som en fin mun. Vi kysstes inte eller var ens nära men det var skönt så. Vi pratade om massa saker och stundtals var det rätt djupt. Jag hade hur som helst roligt hela tiden och jag vill träffas igen. Det gör vi nog. Jag tror att jag har ett bra smeknamn också, Diddy. Självklart är referensen P. Diddy, vi har nämligen musiksmaken gemensamt, en förkärlek till hiphop.

Miss S

På gång.

Livet strular fan alltid till sig på ställen man aldrig kunnat ana. Vid sånna tillfällen skulle jag önska att jag hade en pojkvän. Dock har Norrlänningen faktiskt varit ett stort stöd när jag känt mig en smula förivirrad. Det känns bra.

Känns ändå som att vi inte kommer tappa kontakten, vi har hittat tid hela tiden att ses och vi gör et fortfarande. Nästa vecka ska vi se till att göra något som lugnar själen för båda, vi ska inte göra ett skit i varandras sällskap. Förutom att umgås.

Innan dess ska jag faktiskt på en dejt. Jag vet, lite kvickt att gå vidare men när jag fick frågan kände jag att det inte kunde skada. Killen i fråga är inte alls min typ utseendemässigt, men jag har lovat mig själv att gå på inre kvalitéer och han verkar vara en jättebra person. Så vi får se, annars är man en erfarenhet rikare.

Miss S