Let the past be past.

Det här var nog innan bloggens tid så jag har säkert inte berättat om Elektrikern. Men runt jul så träffade jag en kille som är ja, elektriker.

Det gick inte riktigt vägen, helt ärligt mycket beroende på att jag inte kunde se honom för den han var utan bara såg hans förflutna. Hans förfluta är inte så bra av det lilla jag fått höra. Men jag vet också om att det är längesen och att han inte är så nu, eller var inte när vi dejtade.

Gott så, men nu har han dykt upp i mitt liv igen. Jag har spenderat ungefär halva dagen med att tala med honom på msn och vi har precis lika enkelt som innan. Men jag tänker fortfarande på hans förflutna. Med det sagt vet jag att jag aldrig kommer träffa honom igen, hur rar han än är. Let the past be past.

Miss S

Det blev date-less!

Det blev ingen dejt med David Bowie idag. Han har fått snuva. Så vi får väl se när vi tar igen det. Jag firar det med en iskall lägenhet och vinterns första ledvärk.

Var väl ungefär det jag hade att bjuda på för kvällen.

Miss S

David Bowie

På måndagkväll ska jag träffa den andra snubben. Jag kommer fanken inte på nåt bra smeknamn till killen. Det finns så mycket han gillar och som vi talat om att inget riktigt sticker ut. Förutom att hans favoritlåt är med David Bowie, jag tror att jag kallar honom det.

Det ska faktiskt bli riktigt roligt. Han är en sån kille som känns härlig direkt typ, jag hoppas att det är så på måndag med. Jag behöver lite härlighet i mitt liv. Vi ska inte göra något speciellt, jag jobbar länge på kvällen så vi ska gå och få mat i oss och snacka skit. Inte helt fel det heller.

Miss S

Dagen efter.

Lite trött. Norrlänningen sover som Jesus på korset. Alltså, han sover med armarna rakt ut och han ligger på mage. Lämnar rätt lite plats över till mig.

Vi hade kul, jag blev mer full än han blev. Kanske för att jag är mindre. Maten blev god och vi såg lagom mycket frågesport. Sen hamnade vi i säng. Det var väldigt lyckat. Jag har listat ut en liten svaghet hos honom och det var väldigt uppskattat. Jag kände mig dessutom sexigare än jag gjort på länge.

Man kan ju lätt få för sig att det skulle bli struligt med känslorna. Jo, men det är inte struligt alls. Jag vet att jag inte vill ha honom som pojkvän och han vill inte ha mig som flickvän. Jag känner mer och mer att vi passar bäst som vänner. Det är bara trevligt med det där lilla extra. Jag tänker, det är verkligen superbra så varför sluta bara för att vi inte är ihop? Dessutom vet jag att jag vill ha ett förhållande med någon i framtiden och det kommer inte Norrlänningen hindra. Givetvis slutar jag och Norrlänningen att ligga då. Perfekt!

Miss S

Let's get drunk!

Ikväll kommer Norrlänningen hit. Känns som en halv evighet sen sist men det är det inte.

Vi ska dricka drinkar, äta mat och kolla på film. Helt säker på att det kommer bli superkul, vi brukar ha kul. Blir nog första gången det finns chans till att vi blir lite fulla i varandras sällskap. Det ska bli extra kul. Jag blir ju himla härlig full, jag undrar hur han blir.

Antagligen hamnar vi i säng, iaf så ska han sova över så risken är stor. Men Fråga Olle-Olle säger ju att vi ska ligga mer så jag lyder råd. Återkommer till det där nästa gång.

Miss S

Nja Näe Nä

Funderat en hel del på det här med Hundmannen. Han är lixom heltrevlig och allt. Det absolut största problemet är att jag inte vill vara nåt som fyller ett tillfälligt behov hos honom för att han har separerat. Och det tror jag att jag skulle göra. Nja.

Jag är inte den heller som dealar med sex. Visst är det gött och allt men jag föredrar närheten som blir när man har nåt speciellt med en person framför att bara stilla ett behov. Jag antar att han vill ha behoven stillade. Näe.

Sen är det ju det här med att dubbeldejta. Dubbeldejta är inte min grej, det är så svårt att hålla koll på känslorna. Och var drar man egentligen gränsen, får man till exempel kyssa båda? Jag kan nog ändå ge Hundmannen en andra dejt men jag vill samtidigt träffa den andra killen också (jag kommer inte på nåt bra smeknamn!). Helt ärligt så tror jag att vi skulle ha jättekul ihop och kanske att det kan bli lite romans. Men man vet ju som sagt inte, vi har inte ens bestämt nån dejt. Det är svåra beslut, måste jag verkligen bestämma mig nu? Nä.

Miss S

Jag träffade Hundmannen idag. Svår nöt att knäcka det där. Han var mindre än jag trott, men väldigt trevlig. Vi åt lunch och tog en promenad innan han skulle jobba.

Det känns som att han hade velat umgås lite mer, det hade väl jag med, för jag fick inget grepp om honom riktigt. Så vi får väl se om vi träffas igen. Jag har lite men dock.

För det första så är han lite äldre än min gräns. Jag tror att de flesta som läser här vet att jag oftast dejtar äldre killar. Min gräns brukar ligga runt 25 och Hundmannen kvalar in på 27 friska. Det kan ju vara okej iof, 28 är mitt äldsta hittills. Sen är det största problemet att han är jäkligt nysingel, så ny att hans ex fortfarande bor kvar i hans lägenhet. Det känns ju lite sådär, om man ska vara ärlig. Man vill inte gå hem till en 27årings föräldrar.

Så jag kör nog en fuling och träffar en annan kille nästa vecka eller så. Han är lite yngre och jättetrevlig. Även han är ett kap från dejtingsidan under min värsta sjukperiod. Man ska inte tänka så mycket, en dejt är ingen dejt, två dejtar då får man börja fundera. Vad tycker ni?

Miss S

På väg igen.

Som ett led i mitt tillfrisknande så ska jag börja göra saker igen. Vilket betyder en ansträngning för kroppen och imunförsvaret. Jag börjar inte skolan förrän nästa vecka, för att minska risken för att kroppen klappar ihop totalt igen. Bara att gå till affären är en ansträning jag inte fått eller kunnat göra. Jag har legat inne i 7 veckor så 200 personers bakterier kan slå rätt hårt om jag inte övar lite först.

Idag har jag övat på att göra saker. Som till exempel att tvätta två maskiner och sortera papper. Det ihop med att diska tre tallrikar tar oväntat mycket på krafterna. Imorgon ska jag öva på att umgås med folk och deras bakterier.

Jag ska fika med Hundmannen nämligen. Det blir nog utan hund kan jag tänka mig och en rätt lagom stund eftersom att han ska jobba på efermiddagen. Därtill, eftersom vi ska ses i en annan stad, får jag åka lite tåg och där har ju folk fullt av bakterier. Det ska iaf bli himla kul att träffa Hundmannen och dessutom komma ut lite annat än till vårdcentralen.

Miss S

Mot bättre tider.

Nu har jag varit hos doktorn för sjätte gången på snart sju veckor. It's a happy time! Sveriges sjukvård har iaf mottagit hopplöst mycket bidrag från min plånbok. Mot förhållandevis lite hjälp.

Denna gången fick jag iaf veta att jag kan börja leva normalt igen så länge jag känner att kroppen orkar med. Så på tisdag nästa vecka börjar jag i skolan igen. Den här veckan ska jag ägna åt att få kroppen tillbaka i nåt som kan kallas normaltillstånd. Ta en promenad ibland och fixa lite hemma. Sånt jag inte kunnat göra utan hjälp på snart två månader.

Jag har, för att fira lite, försökt få med Norrlänningen på konsert på fredag. Lite oklart hur sugen han var på det, han är inget stort fan av artisten. Det är dock jag men gå själv känns inte alls lockande. Vi får se, det gör absolut inget om han säger nej, han har varit toppen medan jag varit som sjukast.

Förhoppningsvis får jag till att träffa den där killen som lovat mig en middag också. Han är rätt rolig när vi snackat och han har en hund med de mest charmiga öronen. Så för enkelhetens skull kallar vi honom för Hundmannen.

Miss S

Jag är fortfarande sjuk, 6 veckor har nu gått, så jag är inte ett dugg aktiv på dejtingdelen av livet. Förutom på min dejtingsajt.

Det är ett trevligt tidsfördriv, den där sajten. Dessutom vet man ju faktiskt inte vad man hittar. Blev som sagt lovad en middag när jag är frisk och det erbjudandet verkar så kvar, han är rätt rar.

Förutom det började jag prata med en kille som är lika gammal som mig själv. Det har aldrig hänt, aldrig träffat någon som är yngre än tre år äldre än mig. Oftast lite mer. Den här killen verkade iaf vettig och trevlig så vi började prata. Så långt allting gott.

Sedan visar det sig att han bland annat inte haft ett riktigt förhållande och är oskuld. Jag vet inte, men det stör mig. Rätt mycket till och med. En anledning till att jag allid haft äldre killar är lixom att dom över lag har mer koll. Inte bara i sängen utan på alla områden. Jag är en sucker för trygghet.

Och jag vill inte vara den som är den men när det kommer till sex så vill jag att det funkar och att det är bra. Jag gillar att ha ett stabilt sexliv och känner inte alls för att lära upp någon från grunden. För mig är det viss skillnad på att testa nya grejer och utvecklas tillsammans i sängen och på att den ena inte har den minsta aning om någonting. Till saken hör att han själv sa "Jag behöver nog både karta, skyddshjälm och lykta för att hitta rätt". Känns som att det inte ingår någon orgasmgaranti där. Så tack, men nej tack.

Miss S