Hello, no?

Nu efter Norrlänningen har jag inte bestämt hur jag vill göra med dejtandet. Att vårt dejtande är över känns bra, tomheten har lagt sig. Men jag vet inte om jag lixom har lust att starta upp igen.

Hursom så öppnade jag upp sidan på Dejtingsajten igen. Tänkte att det kunde vara kul. Fick ett mail av en snubbe som verkade vettig och vi började prata på msn. I 4 timmar första kvällen. När jag dog av trötthet sa han att vi verkligen måste prata igen och såklart, vi hade trevligt. Om man nu kan ha det på msn.

Efter det har jag inte hört ett ord. Sånt är ju lite knasigt. Det har hänt mig flera gånger att jag börjat tala med nån på msn och efter ett tag (typ 30 min, inte 4 timmar) känt att vafan är det här för tråkmåns? Men då har jag också varit schysst och sagt det. Jag säger ju inte att de är tråkmånsar men ni fattar.

Vart finns egentligen hyfsen? Det är samma sak i verkligheten, finns inget värre än killar som bara går under jorden när det inte känns rätt. Det uppskattar jag med Norrlänningen, vi satt i sängen och talade om hur vi tyckte och kände. Även det, tror jag, som gör att vi kan vara vänner nu. För vi är raka och ärliga. De roliga och bra sakerna försvinner inte då.

Så, gillar man inte någon, oavsett om det är helt i början av ett intresse eller när man dejtat ett tag, då är det lite av vett att faktiskt säga det. Ingen fötjänar att bli helt ignorerar. Det är som att slänga på luren utan att säga hejdå, så gör man inte.

Miss S