Nope

Träffade Norrlänningen igår. Det var bra. Beroende på hur man ser det.

Vi talade med varandra, ordentligt, om oss. Jag har tänkt massor på det och det har han med, visade det sig. Ingen är kär. Jag känner nåt men jag är inte kär. Vi trivs i varandras sällskap, vi har roligt ihop, vi kan prata. Men mer är det inte.

Vi bestämde oss för att ha kvar det vi har, fast utan dejtandet. Vi kommer ses och umgås och ja, antagligen spendera lika mycket tid i sängen som innan. För sexet är kanon och båda kan tänka sig att ha kvar det ett tag. Vi sa också att om nån börjar dejta nån ny (såklart vi kommer, iaf jag) så ska vi hålla liv i vänskapen. Vi har som sagt väldigt roligt ihop.

Trots att jag är säker på vad jag känner, eller inte känner, så känns det rätt tungt. Ännu ett misslyckande lixom. Jag lär behöva lite tid, eller så gör jag inte det. Vad jag vet är iaf att bloggen kommer finnas kvar, det här är jättekul! Kanske jag inte fläker ut så mycket när det väl känns bra med någon men fram tills dess så hänger ni väl med?

Och just det, jag har börjat min utbildning nu, 7 000 nya studenter, låt oss säga att åtminstone 45% av dem är män. Någon borde man ju kunna vila ögonen på?

Miss S