spin my head round, round.

Det här med och dejta. Vafan gör man det för? Egentligen, det tillför mer ångest, tankar, oro och nojor än glädje. Nej, såklart inte men ibland känns det så.

Det har med det här spelet som ska spelas antar jag. Jag är inget bra på spel utan tydliga regler. Jag tycker som så många andra att det bara är fånigt, gillar man varandra så är det ju fint, kör på det! Varför gör man inte så då?

Jo, folk använder hjärnan istället för hjärtat. Varför skriver han kram och inte puss? Vad menar han med det där egentligen, säger han så för att han vill eller känner sig tvingad? När ska jag ringa? Ska jag vänta, kommer han ringa? Nu har det gått tre timmar är det ett tecken? Framröfallt är alla så snabba på ett tolka saker som något negativt, dissar och ointresse.

Men enligt mina erfarenheter så är det nästan värre om objektet faktiskt visar rent och otvingat intresse. Jäklar vad osäkert allt blir! Och nästan lite fult. Det är lixom inte helt okej att säga; Hey, fan vad skön du är, jag gillar verkligen dig!
Då är det helt plötsligt något jäkligt skumt på gång. Den snubben kan ju inte vara riktigt funtad däruppe tänks det eller han fjäskar säkert för sex.

Hur vore det om vi vore lite rakare mot varandra? Det är inte så farligt att lämna ut lite av sig själv till någon annan. Det kanske kan löna sig. Istället för att två människor går och tänker till vanvett som det i sig kan leda till att allt går åt fanders, så är det väl enklare om vi bara visar att vi tycker om varandra. Alex Schulman sa till sin Amanda på första dejten: Nu är det du och jag. Och hon svarade: Ja, nu är det du och jag. Fan vad enkelt och skönt! Så gör vi, deal?

Miss S