Det går fortsatt bra med Norrlänningen. Den tid vi spenderar tillsammans är superduper och jag är verkligen glad för honom.

Vi är inget par ännu, det får ta sin tid, men visst går det framåt. Min rädsla för att binda mig vid någon går sakta över och jag slappnar av helt i hans sällskap numer. Vi kan ligga i soffan o sova, läsa eller bara vara tysta utan att det känns det minsta underligt. Snarare skönt.

Så fast att jag inte skulle skriva mer om honom så gjorde jag det nu. Kommer ändå dröja länge innan han får veta nåt om bloggen, om han nu får det. Men jag är glad och mår bra och detsamma verkar gälla honom. That's it.

Miss S