Borta?

Det är svårt att låta bloggen vara. Så jag ska uppdatera er som fortfarande kikar in här.

Just nu är det en vecka sedan vi sågs, jag och Norrlänningen. Jag har blivit rejält sjuk och jag vill inte smitta ner honom, såklart. Det börjar iaf kännas nu, jag hoppas att jag kan träffa honom i slutet av veckan.

Så länge pratar vi så gott det går, msn, sms och jag har haft så tråkigt att vi pratat i telefon också. Han låter alltid så glad när jag ringer och jag ler när jag hör hans röst.

Sist vi sågs spenderade vi (som vanligt) ett helt dygn ihop. Det var skräpmat, film, soffmys, sovmorgon och en stund på stan som gällde. Det är bra, verkligen helt fantastiskt. Det jag gillar mest är när han berättar saker som jag inte redan visste, eller när vi halvsover i soffan och jag får ligga i hans famn och läsa.

Det skrämmer mig det här, att jag tycker så mycket om honom och tanken på att han kan försvinna, vi har ju inte lovat varandra något, inte talat om några förutsättningar. På något vidskepligt sätt är det även därför jag drar mig för att blogga om honom. Säger jag bra grejer och att jag trivs så kanske det försvinner bara därför. Men jag hoppas inte det. Nog för nu.

Miss S