Radioskugga

Jag har inte så mycket att berätta för tillfället. Jag saknar 30åringen så det gör ont, ungefär! Två veckor till så kommer han hem.

Men han är så rar och smsar mig när han kan, just nu så är största frustrationen att han inte lyckas hitta en uppkoppling så vi kan skypea. Jag skulle nog göra vad som helst för att få höra hans röst en liten stund.

Det låter kanske konstigt men sen vi lärde känna varandra har vi pratat varje dag, alldeles för lång tid för att jag ska våga erkänna. Att gå från det till nåt sms varje dag är milt sagt tungt. Men han skriver att han saknar mig nästan varje dag.

Som ni hör är min tvekan över 30åringen borta. Jag har verkligen ransakat mig själv, funderat mycket och talat med min vän Filosofen om saken. De fel jag försöker hitta är, har jag kommit på, sätt för mig att skydda mig själv från... Ja, vadå? Kärleken? För han har inga större fel än vad som är naturligt och som jag själv har. Hans största fel är isf att han tycker om mig och behandlar mig bra. För det gör mig rädd.

Jag ska hålla er uppdaterade om ni håller tummarna för mig. Deal?

Miss S