Idag fungerade Skype! Tack för den tjänsten, annars hade jag inte fått höra 30åringens röst på över 3 veckor. Långt har vi kommit i globaliseringens värld men det ska ändå kosta 17,50 kr/minuten för att ringa från Mexico och hem.

Nåväl, jag fick höra hans röst, bli lite peppad och det känns inte så jobbigt att sakna. Jag blir så glad varje gång han hör av sig och varje samtal är hans initiativ. Det får mig att känna att jag nog också är lite saknad.

Det börjar också kännas dumt att kalla honom 30åringen här på bloggen. Visst, han är 30 och det var naturligt i början, eftersom alla mina dejter får smeknamn efter utstående egenskaper osv. Men jag tänker aldrig på att han är 30, det känns inte och det syns inte. Så varför framhålla det? Nåväl.

Han berättade också att de beter sig lite som pensionärer, lägger sig tidigt och glassar på stranden vare dag. Inga äventyr och inte så mycket aktiviteter. Fine för mig, då behöver jag inte oroa mig för krogragg.

Miss S