I övermorgon. Känns jäkligt skönt faktiskt, två ensamma nätter till och sen är han hemma. Vi kör daglig nedräkning via msn nu. Säger hur mycket vi längtar och hur skönt det ska bli att ses igen.
Och varje ord är faktiskt sant, jag saknar honom exakt så mycket som jag säger och jag kommer verkligen bli jätteglad när jag ser honom. Lite rädd att jag ska lipa eller så, jag är en verklig känslomänniska och helt ärligt gråter jag lite för lätt.
Det jag stör mig mest på hos 30åringen är att han snusar, och inte nog med det, han snusar lössnus också. Jag hatar det innerligt men jag lär mig leva med det. Och han lär sig leva utan det. Iaf i mindre skala för när vi umgås snusar han ungefär hälften så mycket, det är att kompromissa.
Varför berättar jag snusgrejen? Jo, för att på lördag skiter jag fullständigt i snus eller inte snus, allt jag vill är att kramas och pussas. Direkt.
Miss S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar