Jag träffade Hundmannen idag. Svår nöt att knäcka det där. Han var mindre än jag trott, men väldigt trevlig. Vi åt lunch och tog en promenad innan han skulle jobba.

Det känns som att han hade velat umgås lite mer, det hade väl jag med, för jag fick inget grepp om honom riktigt. Så vi får väl se om vi träffas igen. Jag har lite men dock.

För det första så är han lite äldre än min gräns. Jag tror att de flesta som läser här vet att jag oftast dejtar äldre killar. Min gräns brukar ligga runt 25 och Hundmannen kvalar in på 27 friska. Det kan ju vara okej iof, 28 är mitt äldsta hittills. Sen är det största problemet att han är jäkligt nysingel, så ny att hans ex fortfarande bor kvar i hans lägenhet. Det känns ju lite sådär, om man ska vara ärlig. Man vill inte gå hem till en 27årings föräldrar.

Så jag kör nog en fuling och träffar en annan kille nästa vecka eller så. Han är lite yngre och jättetrevlig. Även han är ett kap från dejtingsidan under min värsta sjukperiod. Man ska inte tänka så mycket, en dejt är ingen dejt, två dejtar då får man börja fundera. Vad tycker ni?

Miss S