Oh no.

Minns ni killen med utsikten? Jag höll på att glömma honom, hoppades att han skulle göra detsamma om mig och det gick rätt bra.

Fram tills igår, då skriver han till mig på msn. Bra skit det där, men inte alltid. Han undrade helt enkelt när jag skulle komma och hälsa på nästa gång. Svarade att jag inte ens visste att jag skulle komma tillbaka.

Men jo, det skulle jag ju. Helst nästa vecka. Jaha hjälp, tänkte jag. Jag är verkligen jätteosugen på att träffa honom igen. Kanske om jag blundar och han är tyst, men det skulle ju aldrig hända. Så lågt går jag inte.

Det jag då märker är att jag skriver: jaha men ja, vi kan ju höras nästa vecka då. Eeh, what?! Det här är nämligen mitt problem, jag har så himla svårt att dissa någon. Inte på det viset att jag vill ha killar i reserv eller gillar uppmärksamheten, jag vill bara inte göra någon besviken eller så. Om ni minns Icakillen så har jag fortfarande inte sagt nejtack, jag har visserligen ignorerat honom (något han inte fattat), men inte sagt hur det ligger till. Dumma mig.

Så nu verkar det som att jag blivit inbjuden till utsikten igen, den här gången utan inneboende. I wonder what's on his mind..

Miss S